Asså det är helt stört hur ledsen jag är för att jag och astrid kanske kommer glida ifrån varandra och så, men ändå så sjukt glad över att hon har fått en sånhär chans. Kan verkligen inte tänka på något annat...Åhhh kommer bli många sånahär inlägg framöver känner jag på mig, men ni förstår inte hur hemskt det här är för både mig och Astrid. Vi har typ varit gifta i 14 år...Vi bor tio jävla meter ifrån varandra och träffas verkligen hela tiden, kan inte se mig själv utan Astrid. Min andra halva.

Kan inte sitta här och gråta nu som en liten bebis, har skola om typ 40 minuter. Pallar inteeee